lifeofconny

Idag är jag hemma och jobbar med skolarbetet som jag alltid gör någon dag i veckan.

Måste berätta om dagens händelse som hände när jag skulle åka till skolan imosre och hämta skolböckerna så jag kan plugga. Jag skulle åka med bussen och stod vid busshållplatsen som vanligt och väntar på bussen.

Jag ser bussen komma och den stannar vid hållplatsen och inga fler ska kliva på förutom mig. Det sitter några i bussen som ser arga ut eftersom jag inte kommer in i bussen. För det första är det ju en trottoar och det är jätte svårt att komma in själv om man inte får hjälp av någon.

Eftersom att ingen ska kliva på bussen mer än jag så får jag ingen hjälp heller som jag vanligtvis brukar få. Jag blir så otroligt irriterad på busschafförern som sitter och tittar på medans jag kämpar för att försöka komma upp i bussen. Inga i bussen vågar väl heller gå och hjälpa mig eftersom alla är ungdomar i min egna ålder.

Det går ett bra tag kanske 3 minuter och busschaffören har fortfarande inte hjälpt mig in i bussen. Då säger han att bussen inte är anpassad för rullstolsbundna och att det inte finns någon rullstolsvänlig plats inne i bussen.

Jag slutar då att kämpa för att försöka komma in och säger; jaha. så snäll som jag är gör jag inget utan backar bara bakåt till hållplatsen igen. Men samtidigt bubblar det ilska inom mig, hur fan kan han låta en rullsotlsbunden ungdom kämpa så jävla mycket för att försöka ta sig in i bussen helt i onödan??

Det slutar iallafall med att jag kollar när nästa buss går men den går inte försen om 1 timme som har rullstolsvänlig plats i bussen enligt tabellen. Det slutar med att jag ringer mamma och hon kommer med bilen och får köra mig till skolan och hon blir inte heller glad kan jag lova! Fyfan för vissa folk som inte visar lite medkänsla.

Hatar när sånna här saker händer, det gör att jag får ännu sämre själförtroende och blir deppigare.



/CONNY

---